Inlärning och träning av hund

Inlärning och träning av hund

Av Marie Hagström


Utvecklingen går framåt men långt ifrån överallt

Tyvärr är det många som hamnat på efterkälken, när det gäller nytänkande så går det trögt i hundvärlden. Inom det flesta sporter går utvecklingen framåt med stormsteg, de tränare som inte hänger med byts snabbt ut och ingen skulle försöka med att ” så här har vi alltid gjort “. Inom hundsporten är det inte ovanligt att det man lärt för 20 –30 år sedan är gällande praxis. Kunskap är färskvara det gäller i högsta grad för hundsporten att tillföres inget nytt så är det svårt att konkurrera i dagsläget. För nya tävlingsintresserade människor blir det ibland avgörande vilken hjälp de får i starten. Skillnaden på de som blivit duktiga på att arbeta MED sin hund och de som fortfarande jobbar emot har nästan blivit orättvist stor. Alltför ofta ser man i de lägre klasserna förare som hamnat näst intill ohjälpligt snett i sin relation till hunden. Om hunden har tröttnat redan i de lägre klasserna finns det ju inte mycket att bygga vidare på. Ett känt faktum är att något som känns trist utförs sällan särskilt bra och framförallt inte särskilt snabbt.



Olika träningsmetoder

Vill man tävla bruks och / eller tävlingslydnad finns det ett antal träningsmetoder att använda sig av, det är helt naturligt, liksom oss människor så är hundar individer, alla lär sig inte på samma sätt. När det gäller träningsmetoder så är det inte så viktigt VILKEN metod man använder, det som är avgörande för resultatet är att hunden uppfattar träning och tävling som något ytterst positivt. Det som hunden själv vill och tjänar på försöker den aldrig smita undan ifrån.



Allmänlydnad kontra tävlingslydnad

Förvånande ofta blandas allmänlydnad och tävlingslydnad ihop. På kurser tränas ibland rena tävlingsmoment som allmänlydnadsmoment för att längre fram om föraren blir intresserad bli tävlingsmoment. Belöningar kan möjligen användas i rent inlärningssyfte men sedan ska de snabbt bort, hunden ska lyda för att göra dig glad. Lyder inte hunden så ska kraven ökas, håller hunden ett lågt tempo likaså. Metoden fungerar och har fungerat i åratal men de flesta hundar kräver mer för att verkligen utföra något till max och vill du konkurrera i dagsläget så finns det för många som samarbetar perfekt med sina hundar.Allmänlydnadskurser borde inrikta sig mer på just allmänlydnad, Sådant som hundägaren har nytta av i vardagen typ inkallning, vara lös utan att gå fram till folk och hundar, sitt och ligg, stanna kvar, tyst i bilen osv. För att hunden ska kunna leva ett relativt fritt liv så måste lydnaden i dessa sammanhang vara ovillkorlig. Träningen har liten likhet med den rena tävlingsträningen.



Tävlingsmomenten en skojig lek

Agility är kul, lydnadsträning är tråkig är en vanlig inställning hos många hundägare. Men faktum är att för att lyckas med lydnaden så måste träningen vara skoj och den behöver inte alls vara så himla strikt. Med delade moment och roliga belöningar så kan man få träningen både varierad och fartfylld. Det som krävs är “bara” en förare med lite fantasi och förmåga att improvisera.



Det bör finnas en mening med inlärning / träning

Sysslar vi t ex. med framavlade funktioner såsom jakt och vallning så är den stora skillnaden att i dessa fall är arbetet självförstärkande , något sådant finns i de flesta fall inte i lydnadsmomenten. Därför måste vi skapa en plattform för samarbete. Vi kan jämföra människor som ska lära sig 30 tyska glosor och hund som ska lära sig något moment. Innan vi startar måste vi ha en anledning till varför vi ska lära oss detta. För de flesta människor blir inlärningen trög om vi ska lära bara för att någon säger så, precis samma sak är det för hundar. För en människa innebär språk kunskaper kanske chans till bättre jobb eller trevligare på resan. å motsvarande sätt måste det finnas en vettig anledning för hunden att lära det vi vill för att resultatet ska bli riktigt bra. Problemet är bara det att för hundens del måste ” lönen ” vara konkret. Vi fortsätter nu med inlärningen av glosorna, om flera personer ska lära sig dem så kommer troligen dessa att använda lite olika sätt, någon skriver ner dem ett antal gånger, en annan läser glosorna osv. Hur fort personerna lär kommer att variera från …… Lär sig inte alls till lär sig på första försöket. Det är extrem exemplen, de flesta lär sig efter ett antal upprepningar. Inlärning av momenten för hunden har framförallt en stor skillnad och det är att VI måste hitta rätt träningsmodell för just vår individ (hunden kan ju inte direkt välja) och för det aktuella momentet , vi måste också ha klart för oss vilken lön som behövs. Ett fåtal hundar lär sig mycket snabbt, kräver liten lön och fungerar utan att föraren behöver lägga ner särskilt mycket tankemöda. Att ha ett sådant praktexemplar är få förunnat och är en fröjd för föraren tills det att en ny hund anskaffas…. Då börjar vanligtvis problemen. Vi återgår nu till resonemanget kring inlärning människa kontra hund. När vi nu lärt oss det vi ska så för att bibehålla kunskapen så bör anledningen finnas kvar. Den kan ändras under tidens gång men när vi inte längre tjänar något på kunskapen kommer den inte längre an förbättras i samband med belöningar oavsett om det handlar att vara tipp topp. Konkret så betyder det att belöningar bör finnas kvar även efter det att hunden lärt sig momentet men en rutinerad hund ska inte veta VAR belöningen kommer, den ska däremot veta ATT den kommer någonstans.



Vad är då lön för hunden?

Det är förstås mycket individuellt, hittar man riktigt bra belöningsmetoder så är mycket vunnet. Här måste vi verkligen utgå från VåR hund, det är en konst som inte särskilt många behärskar, vanligt är att tex. en hel träningsgrupp eller t.o.m. klubb använder sig av exakt samma belöningsmetod. Då kan man misstänka att träningen inte utgår särskilt mycket från individen. Belöningen ska ha sådan effekt att den ökar hundens lust att vilja göra det vi begär. Om man ser sig omkring så kan man ofta upptäcka beröm och belöningar som inte har någon som helst effekt därför att hunden inte tycker att det är särskilt kul, en klassiker är schäferdunken, långt ifrån alla hundar uppskattar att få revbenen indunkade, och det som belöning….. För att hitta det maximala belöningssättet för just din hund så får du prova och experimentera dig fram, sällan är det lämpligt med samma belöning på alla moment och man måste hela tiden fråga sig : är detta kul nog för hela träningspasset, för momentet, för delmomentet ?


Fortsätt utveckla din träning - Satsa på att träning och tävling ska upplevas positivt för hela ekipaget. Om lydnadsträningen är stereotyp och tråkig så är det bara DU som förare som kan ändra på förutsättningarna.


Nöj dig aldrig med den kunskap du har utan försök att tänka i nya banor. Gå på föredrag, åk på läger (finns ett antal mycket bra både i Norge och Sverige) titta på träningar och tävlingar, ett billigt sätt att få kunskap på är att lära av andras misstag . Lyssna på allt men kom ihåg att det är du själv som är ansvarig för vilka råd du använder. Tar du in mycket information så gäller det att ha ett windowsprogram i huvudet som sorterar och värderar, annars blir det lätt kaos. Med andra ord : häng med i utvecklingen av hundträningen.


Författare: Marie Hagström